Någonstans i mellansverige

Nu har jag i snart fem timmar suttit i sätet bakom Linnea och nyfiket sneglat in hennes bloggande varje gång hon har slagit upp sin dator. Då och då har jag, likt ett nyfiket barn dagen före julafton tittat upp bakom Linneas axel för att se vad det är för hemligheter hon skriver. Resultatet har varit växlande då hon så fort hon upptäckt mitt nyfikna lilla ansikte mellan sätena snabbt hållit för skärmen och på bästa möjliga sätt hindrat mig från att läsa hennes innersta tankar.
Så för att om möjligt få lite lugn och ro bad hon mig nu stå för dagens första gästblogg istället.
Tack Linnea för förtroendet!

Egentligen har inga världsnyheter hänt på vår lilla resa så här långt. Två saker som dock sticker ut en aning är Jockes rädsla för att använda busstoan (efter att undertecknad lurat honom att en storvuxen man som blivit magsjuk på mexikansk mat tidigare besökt den lilla toaletten), detta i sin tur gjorde att Jocke blev både lättad och lättare när vi en stund senare stannade för lunch.
Den andra saken som bör tas upp är att Jon vann årets spurtpris till första ölen. Vi stod i matkön kl. 11:42 och tyvärr meddelade damen i kassan att hon inte fick servera någon öl före klockan 12. En något besviken och lågmäld Jon gick snällt och satte sig på sin plats. Klockan 12:00:01 fick damen i kassan åter besök av Jon som likt en alkis utanför systembolaget fem minuter före öppningstid nu till slut fick sin efterlängtade öl.

Vill även avslutningsvis meddela att vi redan så här tidigt på resan sänker medelåldern i bussällskapet kraftigt. Längst fram i bussen återfinns eliten av Värmlands pensionärer och jag känner mig ganska säker på att när vi sent inatt lämnar dansgolvet på M/S Victoria så lär dessa veteraner fortfarande dansa sig vidare in i den estniska natten!

Tack för mig!

/David